När jag idag körde ut för att hämta Niklas såg han för första gången riktigt förgrymmad ut, det hade inte gått bra alls. Ändå kom han på tionde plats. Idag tog nog vädret en vändning till det mer varmluftsbetonade. Termikblåsorna kunde ge bra stig men när man försökte kurva i dem var det borta. Cumulus-moln som så fina ut löstses upp när man var på väg mot dem.
Våra klubbklasspiloter höll på att bita i gräset på väg hem och här undrar vår TC om han kunnat göra saker annorlunda. Bakgrunden var den att jag var ganska säker på att det gick långsamt för våra piloter. När de var i sista arean diskuterade de hur långt de skulle gå i den. Att vända där de var hade inneburit att de gick under 3.30 så lite till måste de gå. Niklas kom just tillbaks i en bra molngata så de tog den så långt det gick och försöka få till en bra snittfart. Beslutet var logiskt om man tror att man flugit dåligt så långt. Nu var det så att de fick problem i stället eftersom det var för sent på dagen. Om de gått lagom långt hade de säkert klarat sig bättre på hemvägen och fått en högre snittfart.
Om jag inte själv varit övertygad om att det gällde "bära eller brista" hade jag nog försökt övertala dem att inte gå för långt. Nu tyckte jag att beslutet var rätt och det kostade kanske ett par hundra poäng. Hade dessutom Hannes och/eller Ejvind landat ute hade det kostat mer. Med dessa tankar går jag till sängs. Vi får glädja oss åt tävlingens första topp-tio-placering. Fortfarande utvecklas alla piloter åt rätt håll i detta VM. Än är inte alla Jomsvikingar döda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar